Han gör mig livrädd för att han tar sig in så fort och han ser mig. Han ser mörkret som kan liknas med sprickor i betong och han ser ljuset bakom allt det. Rädd att förstöra oss, förstöra honom, förstöra mig ännu mer.
Han vet nog inte hur skör jag egentligen är. Jag har inga starka ben som jag kan stå på. En del av mig vill fly när jag fortfarande kan, klarar nog inte av att bli sårad igen.