Det har varit så mycket som hänt de senaste månaderna. Egentligen är det alltid mycket men det har liksom varit extra mycket. Kaos verkar dras till mig som flugor till hästskit. Jag har en vän som jag pratar mycket med om det mesta, även det som känns jobbigt men idag slog det mig att jag pratar om det jobbiga som om det blivit normaliserat.  Ni vet då man bara pratar på och stänger ute allt kring det som egentligen känns? Hon stannade upp och frågade "hur mår du ege!tligen i allt det här"? Jag blev tyst och tankarna överväldigade mig tills tårarna trängde fram och jag svarade "kan vi ta det någon annan gång? Jag sitter på bussen nu". Det blev liksom för jobbigt när någon faktiskt märkte att jag inte mår bra innanför den här stenfasaden. 

(null)

Jag har testat tänka om, sluta tänka om

Bottenlös ångest i hennes pupiller 2 kommentarer
Det har varit så mycket som hänt de senaste månaderna. Egentligen är det alltid mycket men det har liksom varit extra mycket. Kaos verkar dras till mig som flugor till hästskit. Jag har en vän som jag pratar mycket med om det mesta, även det som känns jobbigt men idag slog det mig att jag pratar om det jobbiga som om det blivit normaliserat.  Ni vet då man bara pratar på och stänger ute allt kring det som egentligen känns? Hon stannade upp och frågade "hur mår du ege!tligen i allt det här"? Jag blev tyst och tankarna överväldigade mig tills tårarna trängde fram och jag svarade "kan vi ta det någon annan gång? Jag sitter på bussen nu". Det blev liksom för jobbigt när någon faktiskt märkte att jag inte mår bra innanför den här stenfasaden. 

(null)